Det började med att jag skulle ta ut lite pengar vid bankomaten. Två killar står bakom mig och situationen känns otrygg. Än mera när killen bakom mig står tätt intill så jag känner hans kropp intill min. Risken för ett rån känns stor så jag knuffar undan honom med frågan? Är du bög? Nämnde om att den läggningen har nämligen inte jag så jag skulle vara tacksam om du backade lite så jag kan uträtta mitt ärende. Situationen känns så obekväm så jag avbryter i stället. Han blir irriterad, känner att det är bäst att jag avlägsnar mig så jag springer därifrån. Mitt under min löptur känner jag att det är ju riktigt skönt att springa. Jag är någonstans vid Årstaskogen när jag märker att oj jag har sprungit vilse. Frågar någon, vet du vartåt Huddingevägen ligger. Hittar jag dit så hittar jag hem, men jag får inget bra svar. Vilar lite och sen springer jag vidare.
Vart kom jag? Där var en massa människor, vi var tydligen hemma hos mig men jag känner inte igen mig. Det är ett hus, ett stort sådant, när skaffade jag detta? Vardagsrummet där vi sitter är varmt och ombonat men ändå känns det rätt enkelt på samma gång. Är det jordgolv, varifrån kommer alla de vackra meterhöga blommorna, fontänen? Köket känns trevligt, jag trivs där. Folk kommer och går, min vägvisare i Årstaskogen finns med men han säger inget. Dagen/kvällen försvinner fort, jag skall förbereda mig för natten. Folk tackar för sig och önskar mig lycka till innan de försvinner likt skuggor ut i mörkret. Frågar någon var finns mina nycklar och hur fungerar värmen. Men får inget svar. Småsaker så jag släpper det, fick en annan tanke, fungerar min septiktank kände mig nödig så jag gick till ”hemlighuset”. När jag väl satt där kommer en kvinna in i mitt hem. Hur kom hon in och varför har hon tillgång till ”MITT” hem? Jag försökte fråga men hon tassade hemvant vidare som om jag inte fanns. Försökte ropa, hon vände sig om och pratade om något helt annat, om att jag kommer att trivas o.s.v. Jag undrade om vi kunde vänta med mina svar tills jag var klar där jag satt.
Fick lite panik, vad tusan är det som händer, varför känns det så här? Det blev jag snart varse, för strax efter vaknade jag på min sköna soffa hemma i Bandhagen. Detta var en till av mina underbara men suspekta drömmar jag upplever varje natt samt under de sovstunder jag unnar mig varje fredag efter en veckas jobb.