Steg upp tidigt, nu skall jag försöka få en läkartid så de får titta på min ömma axel, det är ju en vecka sedan jag druttade och slog i den mot en bergsida. In på siten fram med bank id väl förbered så allt skall bli rätt. Man skall kunna gå in från 07,30 men jag fuskade och testade redan 07,15. Det gick bra tid 09,10 glad blev jag för det. Men jag kan inte släppa tanken hur det är för dem som inte hanterar en dator hur svårt blir det för dem att få en läkartid till lätt akuten. Nå ja väl där väntade till utsatt tid men inget hände. Tittade vilka läkare som jobbade, min gamla läkare var där men honom har jag önskat byta ut, vi når inte varandra och man får ju byta om man så önskar. Nå ja en axel skall han väl kunna kolla om det blir han som jag står i tur till. Efter en stund hör jag en späd röst som nämner mitt namn. Var det på mig de kallade, ja visst hon höjde rösten till en lite mer hörbar nivå. En ny läkare som jag inte träffat tidigare, gick fram och hälsade och sen var det att berätta hur klantig jag varit. Lyhörd person och sen vilken noggrann undersökning. Man förstod att den här läkaren hafsar inte fram något, här görs det ordentligt ställde en del frågor hur känns det nu, var är smärtpunkten när du gör så här eller när vi gör så där. Röntgen nästa och sen skall du till sjukgymnastik hos oss om det inte finns en skelettskada. Hon frågade om jag var nöjd med undersökningen, ja så pass nöjd att jag skulle kunna ge dig en kram för den blev mitt svar. Nå ja det blev ingen kram denna gång men med tacksamheten jag kände när jag gick därifrån!
Röntgen vid Globen, upps 2 timmars kö. När öppnar ni i morgon? 07,30 ok då hänger jag på dörren sen får det ta den tid det tar. Tog en sväng via jobbet, ingen höjdare att inte få lyfta de närmaste 3 veckorna, det skulle behövas en frisk Egil redan från måndagen men jag skall nog respektera de anvisningar jag fick. Man har ju bara en kropp och den skall jag nog vara rädd om. Gjorde ett par uppdrag och sen iväg och möta min vän som skall göra mig sällskap till Norge i augusti. Har länge tittat mot att få åka riksväg 63 den så kallade Trollstigen. Nu skall det bli av, min bil som jag kallar Rödluvan Hjördis skall tydligen få kämpa en del men det skall nog gå bra hon är i gott skick och väl servad.
Min vän ”Mulle” som skall åka med var förbi idag och skall leta efter lämpligt boende för de dagar vi skall vara borta. Mulle har jag känt sen 1990 och vi har följt varandra mer eller mindre alla dessa år. Mycket har hänt och Mulle är en person som man skulle kunna kalla en snäll häxa. Hon bär på en enorm kunskap men för inget oväsen av det. Hon bara finns, och sen får man ta emot hennes råd när man väl är redo för detta. Vissa saker hon gett mig har gått in och blivit manifesterat flera år senare. Då berättar jag ju förstås vitt och brett, hon ler för hon känner till källan men hon påminner mig inte! Inga bilder att visa idag det får bli någon annan gång kände bara att jag vill skriva av mig lite!