Skall börja denna med torsdag kväll. Vi hade bokat oss ett rum på Öje camping, Öje en liten ort i närheten av Malung. Vi var rätt trötta när vi kom fram vid 20,00 tiden. Lite nyfikna på vad vi bokat för känslan av Tunnan vi bodde i vid Åndalsnäs satt kvar. Vid en vacker sjö hittade vi vår camping, camping var väl inte rätt ord det såg mera ut som ett litet vandrahem. Ett par campingbilar var parkerade vid stranden men vi såg inte några små stugor. Undrar om vi kom rätt, men väl vid entrén hittade vi en liten låda och där i ett kuvert med mitt namn på. Lite konstig känsla när vi låste upp, vi möttes av en tom reception men förstod enligt kuvertet att rum nummer ett var tänkt för oss. Det såg trevligt ut här, stort kök,matsal och vårt rum kändes trevligt. Kollade dusch och toalett allt känns bra. Vi började lasta in våra prylar och för säkerhets skull ringde jag numret vi hittat på dörren och berättade att vi anlänt. Ställde frågan är vi de ända gästerna i kväll, ja jag tror det svarade personen. Hur betalar vi för detta då? Gå till restaurangen i morgon bitti knacka på om de inte öppnat. Ok vi är ju ute på landet, så fungerar det här man litar på folk det här är ju inte Stockholm!
Men sen kom känslan att vi inte var ensamma, både på utsidan av huset och i matsalen kändes det som någon iakttog en. Sa inget till Mulle ännu tänkte att jag nog bara är trött efter resan. Men vi gjorde kvällsmål och satte oss i matsalen då nämner Mulle något om de tallrikar som var på en hylla på väggen. Hmm den känner jag igen men varifrån?
Jag sitter med ryggen mot en annan vägg när hon frågar kan det här stället drivas av Iogt? Jag svänger mig om och tittar och i nästa mening säger jag till henne att jag har varit här tidigare. Det här är så bekant men det är nog ett par år sedan. Kan berätta hur flummigt det än låter så har jag sen 20 års åldern känt till att jag lever med att drömma sanndrömmar. Platsen jag valt är den samma som jag satt på i min dröm men då var det andra närvarande men jag minns inte vem. Jag ställde frågan till Mulle känner du av någon här? Ja det gör jag blev svaret, skulle visserligen varit förvånad om hon inte gjort det!
Vi gjorde inte så stor sak av detta, hur konstigt det kan låta så är detta aningen ”naturligt” för oss båda. Jag hade glömt något ute i bilen så jag fick hämta det. När jag gick ut fick jag rysningar, sällan har jag känt en sådan närvaro som då att jag inte är ensam, jag försökte titta om jag kunde se någon men inte, gick in och låste om mig. Funderade hur skall denna natt bli? När jag väl la mig då kändes allt naturligt och jag sov som ett barn utan drömmar!
På morgonen när vi käkade frukost kom en äldre kvinna som tydligen jobbar på värdshuset, vi hälsade och pratade lite allmänt. Jag kunde inte låta bli att fråga om platsen är hemsökt? Ja visst är den det och där uppe i andra huset vistas den gamla ägaren Hugo hette han tydligen, honom känner man av ofta blev svaret. Vad annat än tack kan man säga för den upplevelsen!