Så var en tung vecka till ände! Jag skall skriva om detta men då inte allt är klart med utgången av det hela så väntar jag med det.
Men Allhelgona har en vacker tradition. Vi har en familjegrav i södra finland vilken jag sällan besökt och då jag och min familj besökte den vid senaste begravning fick jag känslan av att det var kroppen och inte själen vi sänkte ner där! Men på allhelgona och för övrigt också så tänder jag ljus och rökelse när jag som känner att jag vill minnas de som gått vidare från detta jordeliv.Jag bor nära Brännkyrka gravgård och tycker detta är en fridfull plats att besöka denna kväll. Så blev det också i år. Minns att denna handling var väldigt viktig för vår mor när vi var små. Våra morföräldrar gick bort redan 1966 om jag minns rätt. Sedan dess besökte våra föräldrar oavsett väder den graven traditionsenligt varje allhelgona eller som vi hemma kallade den ”de dödas dag” Den traditionen tycker jag är vacker så jag har fört den vidare i min egen värld! Så blev det också i år. Sen att jag naturligtvis har kameran med mig är en helt annan sak. Bilder är ju alltid trevligt. I år var vi in i kyrkan en stund, stämningsfullt och man fick köpa ljus och tända för de sina vilket vi naturligtvis gjorde. En flicka satt vid orgeln och levererade lämpliga toner dagen till ära. Kaffe serverades i en källarlokal, vi gick ner och satte oss där en stund. Jag skriver vi i denna text, det var min trevliga granne Per Sund som brukar göra mig sällskap på liknande händelser. Nu skall jag visa lite bilder från igår!
