Besök hos min syster

Så vad det dags att vakna tidigt, idag skall jag över till Åland och hälsa på min syster igen. Sist var det tungt att se henne ligga där tillsynes helt hjälplös. Åkte via barnen först, eller barnen de är ju vuxna nu så ”barn” kan man inte kalla dem. Hann leta efter lite gamla fotografier, kul att se bilder från när man själv var ung. Sen var det dags att åka till sjukhuset och möta syster. Jag hittade dit på en gång, hade fått en bra förklaring var denna rehabiliteringsavdelningen ligger så det var inte några bekymmer. Hon satt uppe i en rullstol denna gång. Kände igen mig och log glatt. Gav en kram och tog hennes hand. Hon verkade lite fundersam när jag nämnde om att jag var där för några veckor sedan. Inte konstigt om hon glömt, hon har en del att kämpa med så små detaljer känns inte så viktiga. Det har gått upp när man ser henne hur nära det varit att vi mist henne! Nu finns hon kvar med oss och som hon tränar så kan det ge bra resultat, hon vill fortsätta trots att de på rehabiliteringen säger att det räcker. Den här gången blev det mest att hålla handen, vi sa egentligen inte så mycket, skönt att bara vara. Den relationen är vi inte vana vid. Tackade för mig och började åka ner mot färjan, kände ledsamhet över hennes situation. Denna människa som alltid klarat sig själv behöver nu hjälp med allt. Tröstade så gott jag kunde att det bara är tillfälligt, det är troligtvis inte sant men så här i början på att komma tillbaka så får man gå med lite spekulationer och förhoppningar.