Tiden bara rusar iväg och nu är det länge sedan jag skrev något här. Mycket händer, möten som inträffade för 37 år sedan hör av sig och sätter igång intressanta funderingar. Men jag skall först skriva några ord om vad jag upplevde när jag besökte syster på Åland!
Visste att månaderna dragit iväg, har ju ingen större koll på tiden men kände att nu är det nog dags att åka över igen. Eckerölinjen går ju på lämpliga tider så det var bara att gå in och boka. Visst de hade plats för både mig och bilen, man kan inte klaga på priset heller det kostar bara 240:- att ta sig fram och tillbaka. Visst man får ju åka till Grisslehamn men den resan gick fort denna gång. Resan över gick bra fick sällskap av ett par som gärna delade med sig av sina liv. Lite gulligt mannen skulle ha åkt med en senare tur tillsammans med sina polare men tydligen ville en flicka (visserligen i 50 års åldern) åka med så han valde hennes sällskap. Lite kul att se att det var en förälskelse i luften. De två timmarna gick fort och med varm tanke önskade jag dem en trevlig kväll när jag gick vidare i min lilla värld. De svarade med ett leende och höll varandras händer. En stund i bilen så var jag framme hos syster.Hon sov när jag kom, den trevliga personalen fick henne att vakna och ett trevligt glatt ansikte tittade glatt upp mot mig. Märkte på en gång att hennes tal har blivit mycket bättre, så också möjligheten att röra sig. Mycket glädjande, allt detta på bara ett år. Visade några av de brev som jag kommit över, det är korrespondens mellan mor, hennes syster och vår mormor till morfar som på den tiden var i kriget. De flesta av breven är skrivna i början av 40 talet och det är varma känslor när man läser dem. Sen hade jag köpt ljus dagen till ära, det är ju allhelgonahelg eller som vi kallade det när jag var liten ”de dödas dag” Vet att det var väldigt viktigt att mor fick hedra mormor och morfar denna dag och jag har tagit över den traditionen. Visserligen räcker det att gå till en kyrkogård här hemma behöver inte gå till deras grav utan för mig går det jättebra på vilken vacker kyrkogård som helst. Syster ville gärna tända så vi gick till Jomala kyrka och deras minneslund. Klockan var ju mitt på dagen så den stämningen man får vid mörkrets inbrott missade vi men det kändes bra i alla fall. Vi pratade igenom mycket, hur hon vill bo i framtiden, vad skulle fungera o.s.v. Vi han också diskutera vår far som idag fyllt 82 år. Vi har ingen kontakt med honom, men någon dag kommer vi få ett besked om att han gått vidare och hur gör vi då? Vi var rörande ense, det bästa skulle ju vara att fråga honom själv, vi får se om möjligheten ges. Sen var det dags att tacka för mig, lovade komma över i mellandagarna jag vet att jag har ett par extra dagar då. Syster menade på att ja då får du åka hem till mitt hus för då kommer jag att vara där. Om detta är möjligt visar sig då, vad jag tyckte om det förslaget lämnar jag obesvarat! Nå ja resan hem gick bra, jag hade mycket tid att fundera över mitt eget liv, möten och allt annat som gör livet värt att leva.