Ja då var veckan slut, hem och möta min vän Ove som kommer på besök idag. Vi skall åka ner till Hornborgarsjön denna helg! Gjorde mat som vi kan äta i naturen, det blev kyckling med stekt ris. När vi såg de färdiga matlådorna så kunde vi konstatera att vi nog inte är vana att ha matlådor med oss. Det vi gjort skulle räcka till en full bil med 5 personer och vi är ju bara 2 som skall åka iväg. Nå ja vi frös in den ena burken så den skulle hålla sig ifall vi inte orkade äta upp allt. Vi hade ju fika med i termos, 6 dubbla mackor med stekta ägg och en hel del tomat, paprika och något till. Kände att vi inte kommer att vara hungriga i alla fall.
Turen ner mot Hellidens slott och vandrarhem startade redan vid 8,30 vi har ju ca 4 timmar att köra. Första stoppet blev efter ca 18 mil Det var vid rastplatsen Björnfallet, lite kaffe är ju alltid gott innan vi åkte vidare. Jag har inte åkt i de trakter vi skall besöka förut så som vanligt valde vi de små vägarna för att se lite mer! Askersund fick bli vår nästa anhalt hittade till en strand som var vacker och stannade för att få strecka på kroppen. En kyrka och vatten hamnade på bild!
Men som alltid så har man ett mål man skall till så färden fick gå vidare. Vi ville ju passa på att se lite av Vättern så vi letade vidare. Vi hittade ett riktigt fynd invid vägkanten när vi kom åkande! En Ormvråk som fångat något, vi bromsade in och svängde, kameror redo och åkte sakta tillbaka för att om möjligt inte skrämma den!
Delar av Vättern!
Gjorde några snabba stopp innan vi kom till Tidaholm och det var dags att hitta till Hellidens slott och vandrarhem. Googlemaps fungerar ju rätt bra, så även denna gång!
Slottet var ju fint, men se där skall inte vi bo för den lilla pengen vårt rum kostade, nä till annexet ”elevhemmet” där har vi vårt rum! Ett rätt stort rum med ett par sängar en fåtölj, litet bord och en garderob men vad mer behöver man för en natt. Dusch och toalett får vi dela med andra, men med vilka andra, vi var de enda gästerna på denna våning! Vi hade ju 5 mil till sjön härifrån så vi tänkte att för att få så mycket upplevelse som möjligt så åker vi först hit och sen letar vi oss fram till sjön. I morgon så lämnar vi slottet och åker via tranorna vidare upp mot Örebro och Tysslingen som också skall hinnas med på denna tur! Vi hittade med lätthet till fåglarna det var säkert runt 20 000 fåglar men vi valde snart att inte försöka räkna. Lite coolt att få se detta skådespel som man så ofta hört om men inte besökt. Fåglarna höll till på en yta av ca 1000 meter och ungefär lika långt ner ner till själva sjön!
Som jag brukar skriva dag går mot natt, vi åkte när skymningen kom tillbaka till vårt rum, olika vägar leder dit så vi testade en annan denna gång. Natt blir ju dag och denna morgon vaknade min vän redan vid 06,00 tiden. Trött men det var bara att kravla sig upp in i duschen och sen var det dags att åka tillbaka till pippisarna. Tidig morgon ger ju en lång dag så varför gnälla!
Men lite skall jag nog klaga i alla fall, denna morgon var kylig, nordanvinden svepte över bygden. Det blev att klä på sig ordentligt när vi kom fram till Hornborgarsjön. Vi stannade inte länge, tog lite bilder och valde att åka vidare norrut igen!
Pratade lite om att vi skulle åka så vi får se lite av Vänern också när vi nu har siktet inställt på Tysslinge invid Örebro. Gullspång låter ju trevligt så även Mariestad, Mariestad missade vi men vid Sjötorp körde vi av och kom till platsen där Götakanals bygget startade för evigheter sedan.
Vid Gullspång valde vi väg 204 den genar genom Värmland upp till Närke och Örebro. Körde genom ett brukssamhälle som hette Svartå, där var så vackert att jag skulle kunna besöka platsen igen! Väl framme vid Tysslinge blev vi lite besvikna, inte en svan var kvar, de hade dragit vidare ut i landet, men jag hade sett att de slutat räkna svanarna på Naturens teater
Dessutom var det riktigt kalla vindar så det skulle inte varit så kul att stå där och fota! Men än finns det trevliga saker vi har kvar. Vi började med en tur förbi slottet i Örebro.
Sen åkte vi till vänner i Glanshammar, har inte träffat dessa underbara personer på några år så det blev ett litet kramkalas när vi kom fram! Tack Eva, Anita, Karina mf för fika och Anitas goda bullar. Det var trevligt att få krama om er igen!
Sen var det färden hem till storstan, lika tråkig som alltid det är ju bara ett måste när man skall ut i denna svenska värld!