Så var det dags att börja packa väskan för att bege sig mot Svedala igen. Skall åka via min halvbror, han och frun skall vara i en stad som ligger längs vägen till Åbo och sälja på ett ”lopptorg” som loppisar tydligen kallas här. Men jag har ju gott om tid så jag skall köra via lite ungdomssynder på vägen. Men dagen har fler överraskningar på gång. När jag skall lämna rummet ringer telefonen. Det var Leif Henriksson och hans fru som ville att vi skulle åka förbi ett matställe och där få träffa deras son och son hustru! Samtidigt bjöds jag på en riktig finsk rätt som består av Fläsksås men tillbehör. Hemma hos mor var det alltid med kokt potatis så den traditionen blev det denna gång också för mig.Gott som bara den! Det känns lite tråkigt att bryta upp och dra vidare, men en sak är jag redan säker på. Jag måste lära känna dessa människor mer, alla från kusin Bo Elof med sin trevliga familj till släkten Henriksson från Ekenäs. Känner att det var mycket man missat så nu är det dags att ta igen detta! Visst kan man följa på sociala medier men en gång per år kan man väl åka över. Ekenäs är en bra plats för själen att befinna sig i! Tog adjö och styrde kosan mot ett gammal ort som heter Fiskars. Men först skall jag hitta en plats vid namn Åminnefors. Då 1977 bör jag ha fyllt 16 och skulle jag jobba den sommaren på ett järnverk. Mina uppgifter var att serva fabriken med att köra traktor och släp och serva folk där. Tror det var någon kusin till min farsa som behövde hjälp. Bodde hos familjen, fick ett eget rum att bo i och maten ingick i avtalet. De hade några söner i min ålder så det passade ju bra. Men man var ju ung och äventyrslusten, hade ju ett eget jobb så man hängde helst med de äldre. Allt är ju på gott och ont. Drog på mig en erfarenhet som kunde ha avslutat både mitt eget liv och de 3 andra i mitt sällskap. Satt ock lekte i en gammal bil, kommet ihåg att det var en Taunus M12 från 60 eller 70 talet. Frågade om jag fick köra den. Det kan du göra om den startar skrattade ägaren för tydligen var batteriet helt slut. Naturligtvis hämtade jag nycklarna och till min stora glädje gick den igång. Inte tänkte man efter så mycket på den tiden, köra traktor kan jag ju och bil kan väl inte vara så mycket svårare? Drog iväg efter de vuxna visste ju vart de skulle. De blev förvånade att jag kört dit och skickade mig tillbaka hem med bilen! Regnig ruskig dag och på vägen hem plockade jag upp de tre jämnåriga som gärna följde med upp till kiosken i Fiskars en sväng innan vi ställde undan bilen. Det var ju söta flickor som jobbade där och det ansågs nog säkert tuffare att komma med bil än på de gamla mopparna vi annars åkte. Ett mycket dåligt beslut skulle det visa sig, skulle man haft förstånd att köra försiktigt skulle det ha varit en sak men det hade jag nog inte!
I den kurvan fick jag vattenplaning, hade hört att tappade man drivningen på en framhjulsdriven bil så var man förlorad! Vi klarade de två första träden i allèn men inte det tredje, den gick in genom skärmen och flyttade motorn från sitt fäste strax innan vindrutan. Händelsen från denna stund bör vara preskriberat men det syns tydlig var jag smällde i!
Denna skada har en viss vilding orsakat, var skiträdd att jag skulle få ersätta detta men händelsen tystades ner fort och bilvraket bärgades innan någon hann se vad som hänt!
Kände när jag gick där och plåtade att ibland har man änglavakt, ingen av oss skadades utan alla kunde springandes ta sig därifrån! Skulle vi klarat detta så väntade ett par s-kurvor med berg på ena sidan och ett träsk på den andra oss efter nästa kurva.
Nu släpper jag detta och visar lite bilder från gamla järnbruket i Åmminnefors och sen lite bilder från själva orten Fiskars. Fiskars brukssamhälle vill jag gärna besöka igen, mycket vacker plats med gamla byggnader och ån som rinner igenom orten! Vår traditionella fiskars sax som finns i nästan varje hem tillverkas här, samt att Busterbåtarna tillverkats på orten.
Att jag är nära ett järnbruk syns tydligt! Kommer ihåg att i vissa delar av fabriken kom glödande järn ut längs golven för att sen försvinna in i någon maskin igen.
Lite motiv från själva orten Fiskars.
Undrar när denna brandstation var bemannad?
Dags att åka vidare mot Salo och leta upp broder på ”lopptorget”. Salo är ingen stor stad och jag hade en gatuadress att följa. En massa folk, lite som en folkfest men hittade någon plats att ställa bilen och började leta i foklkmassan, och fann dem. Vi har ju inte umgåtts så där överdrivet mycket så det var trevligt att få sitta och filosofiers en stund med dem. Påminde min halvbror att senast de besökte mig här i Sverige var sommaren 1988. Ett konstigt släkte jag hör till, men jag vill inte skylla på någon, vi kan alla göra det bättre inför framtiden. Man behöver kanske inte umgås så mycket, vad vet nu jag?
Det var dags att åka ner till båten som skall ta mig hem till Stockholm, varmt som tusan att sitta och vänta på att få köra ombord. Men det är ju lika bra att följa de direktiv man fått och ombord kom jag ju. Sov gott ombord på denna båt, vaknade av telefonen och tog min frukost sen har jag bara 6 kilometer hem.
Har ju en del att fundera över. Hur känner jag efter mötet med min far? Det känns kyligt, att jag fick se hans argsinta ansikte när han förstod att jag var den ”hemska sonen” Egil! Känner viss glädje över att han är så vimsig att han glömde det redan efter en liten stund! Han opererades på fredagen för sin hjärnblödning och det känns likgiltigt hur det gick. ”Om du kommet tillbaka sa sjuksköterskan till honom”. Jag lär bli varse det är jag säker på!
Såg nyss programmet spårlöst, det var en flicka som hittade sin far som hon ej setts sen födseln. Vilken lycka när de möttes, jag skulle gärna ha önskat något liknande. Men jag är glad att han uppskattade att få bilderna på barnbarn och barnbarnsbarn och att han värdesatte detta! Lite hjärta har han nog i alla fall!