Åland och träffa släkten!

Då var det dags att packa bilen igen! Skall åka över till Åland för några dagar. Skall hälsa på min syster, pandemin har hindrat oss som alla andra att träffas. Mina bröder skall också närvara, Bror Henry bor ju i Mariehamn men den äldsta bor med sin fru Raija i Riihikoski. Rolf eller Rolle som vi kallar honom kommer nog att omnämnas senare här i texten. Det ligger ca 4 mil bortom Åbo på fastlandet som vi brukar benämna det fasta Finland. Tydligen skall det firas att lillebrorsan fyllde 60 i januari. Kul för mig kan jag ju tycka, nu när jag är den här lillebrorsan!

Att åka till Åland nu innebär lite bekymmer, för att komma iland måste man kunna visa upp att man är fullvaccinerad eller att man haft covid 19 senast ett halv år tidigare och sen något annat gidder som jag inte minns i skrivande stund. Jag har ju mitt covid 19 pass utskrivet. Tjafsade lite med tulltjänstemannen om detta vansinne. Jag har ett visst skydd efter mina 2 sprutor men vad säger att jag inte är smittbärare utan symtom. Han ruskade på huvudet med kommentaren att intyget gäller ju rätt gubbe i alla fall efter att han kollat min legitimation. 

Lite gungit på Ålands hav idag. Inget farligt men Rosella som jag åker med från Kapellskar brukar rulla lite. Det finns ett landmärken när man åker till Mariehamn, när man passerar Kobbaklintar så är det dags att leta upp bilen på bildäcket.

 

• 

Syster bor en bit norr om Mariehamn. Det tar inte mer än en kvart att köra dit. väl framme gick jag in för att säga hej! Det är ju nästan ett år sen vi senast sågs. Möttes av en trevlig assistent för syster vilade. Har ni följt vad jag skrivit tidigare här på sidan så drabbades vår syster av en större hjärnblödning för ca 2-3 år sedan. Vi och säkert hon är glada över att utgången gick åt detta håll att vi har henne kvar i livet idag! Möttes av ett pyntat kök med en massa serpentiner och ballonger. Undrade lite försynt om någon fyllt år?

 

Trevligt att bli hyllad igen, det har ju blivit några gånger under det senaste halvåret. hemma några ggr, jobbet ville fira mig, där tog det så lång tid att jag trodde de struntat i det hela. Vi skall samla ihop oss alla, Rolle och Raija deras färja kommer in på eftermiddagen och sen skall vi hämta bror Henry i Mariehamn. Vi syskon träffas inte ofta, ja någon av oss men sällan alla fyra. Köpte lite skumpa dagen till ära men det blir man inte allt för kaksig av. När vi väl var samlade väntade god mat och en hemmagjord tårta, sång, hurrarop och presentkort!

 

Vi hann gå igenom mycket när vi väl var samlade. Livet, döden, begravningar, sjukdomar mm. Lika bra att ta allt på en gång nu när vi nu träffats igen. Det som inte blev av var en tyst minut för farsan, jag skämtade om att ingen av oss kan vara tyst en hel minut. Men det gäller väl mest mig själv. Far vår var speciell på många sätt, han efterlämnade ingen nämnvärd sorg i någon av oss men det är en lång historia. Men nu är vi, vare sig vi vill eller inte i alla fall den äldre generationen.

 

Det har ju hänt en hel del mellan dessa två bilder! Här sitter jag i egen hög person, kan det vara 55 år mellan dessa bilder? Men vi passade även på att få en gemensam bild av oss samtliga. Undrar vad vår mor höll på med i sin ungdom för inte har vi mycket gemensamt i alla fall utseendemässigt. Några drag kan man kanske se!

Måndagen avslutades med att systerdottern med familj kom på besök så trevligt att även få träffa dem! De små fick fart på de gamla med bollspel och liknande aktiviteter. Även hallonsnåren länsades!

Vi fick 3 fina dagar tillsammans innan det var dags att åka hem igen. Bror Henry dök bara upp den första dagen, det skulle ha varit kul och troligtvis givande om han kunnat vara med de övriga, men så blev det inte. Det kändes lite tråkigt att åka men alla har vi ju sitt liv på olika håll. Syster var rätt trött på eftermiddagen när det var dags för mig att åka. Hade lite tid att åka runt och ”minnas” så jag gjorde en liten tur dit jag vet att minnena kommer att komma. Stannade inte till för att fota utan lyssnade bara till det som kom upp när jag väl var på plats. Skulle jag skriva ner allt så blir det en lång blogg. Har en tanke att någon gång skriva memoarer. Den dagen den glädjen!