Vaknade strax innan klockan började pipa. Jag bor ju på motell Marine mitt i stan, har fått ett just rum med egen dusch och toalett, fått och fått det kostade en slant men vad jag kan känna i skrivandes stund så var det prisvärt. Om en stund skall jag gå ner och äta frukost, det ingick i de 70 euro detta kostar per dygn!
Idag skall jag hämta min bror vid tåget, han kommer hit för vi skall träffa några från mors släkt och tydligen besöka den plats där vår mormor är född. Tågstationen dit han kommer ligger 20 kilometer från där jag vistas. Allt har ju ändrats på de åren jag varit borta härifrån så sista biten fick gps;en visa vägen. Hittade tåget men förstod rätt snart att det bör nog vara ett nyare han kommer med!
Vi skall tillbaka till Ekenäs och idag är det dags att besöka far på sjukhuset där han vårdas. Jag gillar ju att använda kameran, men gillar inte att hamna på bild. Men idag blev jag fotad, missade en hastighetskamera och troligtvis får jag en bot för att jag körde 10 km för fort. Hastighetsmätaren visade 70 på en 60 väg när det blixtrade till. Tydligen kan man få bot eller varning brevledes har jag tur hamnar jag på rätt sida gränsen med felvisning på bilens mätare och ev avräkning annars är det bara att betala vad det kostar!
Dags att åka till bäddavdelningen och träffa farsgubben, jag har ingen aning vad som väntar? Endera kommer han att be mig att gå eller så går det jättebra. Började med att prata med en läkare och avdelningsansvarig. De tog gärna mina uppgifter så har de en anhörig att kontakta om något händer! Frågade lite om far, hur hälsan är och vad som är på gång. Tydligen har han en liten hjärnblödning som skall öppnas och ordnas till. Han hade sagt till Bo Elof (kusinen) att i mitt huvud rotar de inte! Såg att han satt i ett dagrum och det var en fönsterglas i mellan oss. Jag valde att knacka lite försiktigt för att se reaktionen, vinkade lite och han vinkade glatt tillbaka! Isen var bruten! Gick in och hälsade på honom, han var glad att se både mig och brorsan. Det var en mager tunn person vi träffade, det är inte mycket kvar av honom jämfört med när jag såg honom tidigare. Räknade efter det måste ha varit för 13 år sedan. Samtalet gick bra, han verkar inte vara medveten om att de skall söva honom på torsdag och öppna upp blödningen han pratade mest om att han inte kan reta ut sina ben längre och tyckte lite synd om sig själv för att han är rullstolsbunden. Pratade lite om att han har en god man idag, det reagerade han inte så mycket mer besvärligt att han inte får ha egna pengar längre. Han förstår nog inte situationen, han berättade att han skall flytta till ett radhus, vi försökte förklara att det blir ett äldreboende med ett eget rum och med personal närvarande men det gick inte hem. Brorsan hjälpte till på alla sett och trots att han är lugn och trygg så hjälpte det inte! Tänkte att jag försöker med det kort jag hade i bakfickan. Några bilder på min syster, systerdotter och två av hans barnbarnsbarn. Han tittade nyfiket och tyckte det var syns att han inte hade ramar till bilderna för dem ville han rama in. Sen tog jag upp det här med hur han vill ha det den dag han somnar in. Inte det heller fungerade, han bytte till ämnet hur skall jag kunna ta mig till kusinen och kolla om mina prylar finns kvar. Har lovat åka dit i morgon med datorn, skall visa lite bilder på systers barn och barnbarn han valt att inte träffa under dessa år.
Sen var det dags att åka up på en liten nostalgisk tur med kusinen Leif och en man som heter Lennart. Lennart är också släkt med oss men jag har inte klarat av att klura ut hur, det figurerar en hel del namn och det är svårt att knyta ihop alla. Men vi åkte hem till Lennart, började med en kopp fika vi fick träffa frun och hunden en sväng sen bar det iväg mot något som heter Skåldö, det ligger söder om själva Ekenäs. Meningen är att vi skall få besöka Mormor Idas födelsehem. Huset skall vara intakt och väl underhållet och vi landade efter en stund ute på en vacker plats.
Sen får man försöka tänka sig tillbaka på hur det kan ha varit mormor var ju född 1902 det här besöket är ju mycket senare. Mycket information från Lennart och Leif få se vad som går in i skallen på en och när man fått en ordentlig helhetsbild av denna släkt! Vi fick också se var morfar är uppväxt men där finns inte möjlighet att se några hus och vill man dit bör vi ha tagit Lennarts båt istället. Tackade för erbjudandet att i framtiden få besöka det skärgårds hemmanet mor växte upp vid skall höra med syskonen om detta kan vara intressant nu när allt det gamla inte finns kvar.