Dagen man skall säga adjö till Ekenäs igen. Känns lite tråkigt men jag har bara mig själv att skylla. Man är beroende av boendet samt att hålla bokningen till båten som skall ta mig hem därifrån. Vissa här borta är aningen nojiga för corona pandemin fortfarande och andra har man inte några kontaktuppgifter till. Det måste ordnas till nästa gång. Det finns några som man inte träffat på evigheter.
Mors kusin Leif och frun Margita vill gärna träffas, vi skall gå i mors fotspår i dag också. Planen är att åka ut till skärgården och Skåldö som platsen heter. Där finns små och storskolan där mor och många andra släktingar startade sin resa och utbildning. Så även det dansstället som varit aktuellt för många romanser på den tiden. Först lunch på ett trevligt ställe, sen åkte vi vidare till Skåldö skola. Parkerade och träffade en kvinna som undrade vad vi gjorde där. Berättade vår historia varför vi besökte platser men hennes misstänksamhet mot oss tog Leif hand om medan jag passade på att dokumenterade med bilder. På vinden på den ljusa byggnaden finns tydligen övernattningsmöjligheter på vindsvåningen. Mor var ju skärgårdsflicka och menföre existerar ju både höst och vår. Leif har gått i denna skola som ung, han nämnde om att man fick gå till skolan, minns jag rätt så var det runt 7 km. Ingen skolskjuts då inte. Man var också tvungen att bidra med potatis, lingon mm till skolbespisningen. Tänk att skicka ut dagens barn och plocka 15 liter lingon:)
Nära skolan finns också ortens dansställe. Skärhalla heter det och där har många dansat och hånglats. Undrar hur många pussar som utdelats och hur många spyor som laggs där under granen alla de 100 tals år detta träd har funnits.
Här kanske den friaren var som gett mig mitt namn. Egil finns omnämnts i en minnesbok och när jag frågat mors kusiner så fanns det en person i byn som stämmer in. Av naturliga själ finns han inte i livet längre.
Men än finns det lite tid kvar så jag skall få träffa en småkusin till mig. Det är Leif och Margitas son som bor i trakten. Vi hann med en liten pratstund hos honom ,släkten växer lite till vart efter tiden går. Dags att tacka Leif och Margita för detta möte och hoppas vi ses snart igen. På resan mot båten åkte jag förbi där jag bodde mellan 1966-1976. där drog farsan upp våra rötter för då fick han för sig att byta jobb. Ville stanna till men tänkte att det ser lite konstigt ut att stanna med bilen lastad med en massa prylar i på ställen där folk inte känner en. Men att bara se trakten ger en minnen tillbaka. Man var ju mellan 5-15 år på den tiden.